Innan den efterlängtade resan till Grekland som jag och min familj skulle åka på tillsammans med några vänner så gjorde jag ett test. Ett graviditets test.. Jag hade sen en tid tillbaka anat något som inte stod rätt till men alltid skjutit mina misstankar åt sidan. Testet visade positivt. Jag tog ett till test som visade 3+, alltså 3 veckor. Men dum som jag ibland kan vara så trodde jag att det endast var 3 veckor jag hade varit gravid. Jag glömde bort det lilla plus-tecknet som var bredvid. Jag kunde lika gärna vara i 9e månaden liksom...
Jag tänkte tillbaka på vem det kunde vara men det fanns bara en person. Linus. Jag berättade för honom att jag var i 3e veckan och vi beslöt oss till sist för att jag skulle göra en abort. "Ett piller och sen är klumpen borta" tänkte jag..
Jag fick tid dagen efter att vi kommit hem från Grekland så jag fick vänta en vecka till bara.

Vi åkte. Mamma fyllde 40 år och vi hade jätteroligt! Jag skulle kunnat stanna där hur länge som helst! Det var varmt som tusan, fint hotellrum, världens skönaste säng som jag skulle vilja ta med mig hem, egen pool, god mat och ett härligt sällskap! Men det var ändå någonting som inte stod rätt till..

Jag mådde ofta oerhört illa. Jag stötte ifrån mig saker och ting som jag annars brukar tycka om. Skuggan var populärare än solen, vatten ville jag hellre dricka än något annat och bikinin som jag köpt två månader tidigare hade blivit tajtsomtusan över brösten och jag hade lagt på mig ett riktigt hull på bara några månader.. Något jag hade lagt märket till ganska ordentligt de senaste två månaderna!
Jag fick panik och mamma sa till mig att hon trodde att jag faktiskt var längre gången..

Vi hade en tid på Danderyds sjukhus för en undersökning den 16 juli. Mamma och pappa följde med mig.
Det var min tur..
Jag la mig på britsen med bena upp i vädret och kallsvettades riktigt jävla ordentligt. Det var en äldre dam som gjorde undersökningen på mig. Hon tog sin långa stav med lite kallt klet på och körde in fort som fan och rörde om lite och sa sedan "oj då jaaahhaa häär kan jag se Nathalie" och jag tänkte bah jaha vadå se? Se vadå, vad ser du!? "Jag ser att du är 15 veckor gången". När hon sa 15 veckor förstod jag inte riktigt först..
Var det sant? Såg hon helt rätt? Vad gör jag nu, hur långt tillbaka är 15 veckor, vem är pappa, ska jag bli mamma nu? Hur tar man hand om en bebis, vad är en bebis för något? Jag var ju bara i vecka 3!!
Brast ut i full panik och gråt och tröst fick man inte direkt.. "Vadå visste du ingenting Nathalie?" säger hon med en dryg röst.. Sedan började hon direkt att berätta att jag bara hade ett val nu och det var att jag skulle en trappa upp och där skulle jag få sövas och genomgå en skrapning. Enda tiden dem hade var idag och ingen annan dag. Men först skulle jag bara skickas på en riktigt ultraljud där dem kunde se exakt hur långt jag var gången.
I mitt huvud tänkte jag bara nejnejnejnej. Varför sa jag nej? Ville jag behålla barnet?

Hon visade sig vara en sådan person som man faktiskt hade lust att säga "BYT JOBB FÖRFAN OM DU SKA VARA SÅ JÄVLA OKÄNSLIG OCH OFÖRSTÅRLIG!" till, för hon gjorde verkligen bara "jobbet". Ingen känslig ton över huvud taget till en 19 årig tjej som ligger där med bena rätt upp i vädret och nyss fått reda på att hon är i 3e månaden och vet varken ut eller in just då!!

I mina föräldrars famn började jag att tänka tillbaka. 15 veckor.. Det var en vecka som faktiskt inte var så svår att glömma, för det var mycket som hände just den veckan. Jag hade varit med Linus den gången också kom jag ihåg helt säkert. Jag hade så mycket i skolan och bodde i Norrtälje den tiden när mina p-piller tog slut som jag faktiskt inte tänkte på den gången jag var med Linus..

Direkt från sjukhuset ringde jag Linus som kom omedelbart!
Vi satt i ett rum tillsammans och började prata om hur vi skulle göra. Jag hade precis innan Linus kom till sjukhuset gjort ett ultraljud och sätt den lilla varelsen som fanns i magen. Går inte att beskriva med ord hur man från att ha velat göra en abort, till att faktiskt tveka ordentligt och kanske faktiskt vilja behålla det till vilket pris som helst.
Linus hade inte sett ultraljudet men när han fick veta att jag var så långt in i graviditeten att hans barn faktiskt ligger och rör sig i min mage så fick det även honom på andra tankar.
Vi hade älskat varandra så länge och om det någonsin skulle vara någons barn jag skulle vilja bära på så var det Linus barn. Alla trasiga bitar från tiden innan föll på plats och vi fick helgen på oss att tänka. Men vi hade redan bestämt oss. Vi var beredda att ge allt för det här barnet. Tillsammans!

Den första som fick veta allt var min andra hälft och bästa vän Frida. Såklart blev hon chockad men hon stötta mig i mitt val med Linus och barnet och det gör hon än och kommer nog alltid att göra. Hon är en riktig vän, en vän man kan lita på i alla lägen!
Går inte att beskriva hur mycket jag älskar dig Frida min vän, vilken tur att jag har dig!! <3


Mina och Linus föräldrar är dem bästa föräldrar man kan tänkas ha! Dem stöttar, hjälper till med saker, ger råd och kommer alltid att finnas där som farmor/farfar och mormor/morfar. Linus syskon Therese och Robin och mina syskon Kristoffer och Emelie finns också med och stöttar och vilken tur det, för alla dem är helt underbara människor som kommer att bli sedda med stora ögon av vår lille bebis, det kan jag lova!
Tack till er alla för att ni finns där för oss! Utan er skulle vi inte klara oss!


Linus. Min prins. Mitt liv. Killen jag aldrig slutat älska sedan jag var 13 år!
Känns helt overkligt att vi ska ha barn tillsammans. Något som vi faktiskt hade bestämt redan flera år tillbaka. Vi bestämde att vi skulle förlova oss, skaffa barn och gifta oss redan när vi gick i 7an (Ni vet hur alla kan prata när man känner att man hittat den rätta och att man aldrig ska sluta älska varandra). Men det vi sa förr, blev nu till verklighet. Vi ska faktiskt leva tillsammans. I resten av våra liv och det med att jag aldrig skulle sluta älska Linus, var också sant. Jag har aldrig slutat älska Linus under alla dessa år och kommer heller aldrig att sluta. Det är som en saga som faktiskt är sann!
Ett liv utan dig kunde jag inte sätta mig in i riktigt. Nu är det du och jag igen och vi ska få ett barn tillsammans.. Den 29 januari är det beräknat att vår bebis ska komma till världen!
Jag älskar dig Linus Hasselström, över allt annat på jorden. Du är mitt liv och jag är världens lyckligaste människa vid din sida! <3