Äntligen är vi hemma efter en lång vistelse på BB.. Vår prins har vi med oss och han är frisk och kry!
HAN ÄR HELT UNDERBAR!!!!!
I torsdags åkte vi in för att min barnmorska upptäckte att jag läckte äggvita säger man, jag hade alltså havandeskapsförgiftning. Ganska ärftligt få min mamma också har haft det så det var väl lite väntat!
Vi åkte in men blev sedan hemskickade för att komma tillbaka på fredagen istället.
Vi kommer till sjukhuset runt 12 tiden och gör en massa prover. Sedan säger doktorn att nu måste vi upp till förlossningen för vi har planerat att sätta igång dig nu på en gång!
Shit vad rädd man blir då..

Jag blir igångsatt runt 4 tiden och sedan var det bara att börja den långa väntan.. Det skulle ta ganska lång tid eftersom att det är mitt första barn, plus att jag blev igång satt så då är liksom inte kroppen redo för att föda riktigt och då tar det en jäkla tid..
Efter några timmar börjar sammandragningarna bli allt värre och värre. Barnmorskan säger åt mig att jag kan börja med lustgasen nu om jag ville men jag tänkte lite taktiskt där och valde att vänta ytterligare några timmar för att spara mig till sedan när dem riktiga värkarna började sätta fart, så jag valde att andas igenom värkarna.

Ytterligare några timmar hade gått och det blir bara värre och värre, men jag tycker ändå att jag hanterade smärtan ganska bra och kände mig trygg och säker inne i rummet med Linus. Min mamma och Linus föräldrar var i väntrummet under hela tiden så det var härligt att ha så bra stöd med mig!

Sedan var det dags för epiduralen, en ryggbedövning som var jäkligt skön att få! efter det var det bara att chilla grillen typ och..vänta lite mer...! :)
Matlusten började att försvinna och sömn blev det inte så mycket av eftersom att värkarna började att komma ganska tätt inpå varandra!

Dem ökade värkdoseringen på mig eftersom att nu var det dags att Bebis kom ut för nu hade det gått alldeles för lång tid tyckte dem. Jag kände någon timme senare att det bara blev värre och värre. Smärtan fick jag nu ta med lustgas. Jag säger bara en sak..
HAALLEELUUUJAAAA VAD FULL MAN KÄNDE SIG!

Men ännu var jag inte helt öppen.. En centimeter kvar och det tog nog 5 timmar för den att öppna sig.. *Suck*
Det var dem 5 längsta timmarna i mitt liv och det var då jag kände att NU SKA JAG FAN FÖDA BARN!

Linus var världens bästa stöd så vi klarade oss igenom dessa 5 EXTREMT långa timmar och 20 minuter i 11 började jag krysta!
Krafterna var helt slut efter alla den långa väntan jag hade gått igenom men jag gjorde ALLT!

Med världens bästa peppande barnmorskor framför mig och med världens bästa stöttande pojkvän bakom mig så lyckades Bebis komma ut kl 23:04 den 15 januari 2011!

Det blev en Elias, en mycket söt sådan och verkligen pappa upp i dagen! Med sina 3010 g och 49 cm långa kropp låg han på mitt bröst och tittade Linus djupt in i ögonen och det var nu vårt liv tillsammans skulle börja! ♥

Barnmorskan som förlöste mig var en riktig hejjare på att peppa och göra så att man kände sig extremt duktig efter allt man gjorde under dessa 24 viktiga minuter!
Det visade sig sedan att hon var min systers fotbollstränare! Haha... Lite komiskt tyckte jag!

Nu är vi hemma, amningen är igång och jag bara njuter för varje gång Elias tittar på mig. Jag blir helt varm i kroppen och känner lyckan i hela mig! Han är en snäll lugn liten pojke som nu bara vill växa och växa och förgylla sin mamma och pappas vardag!



Vi är världens stoltaste föräldrar!
Nu är vi en familj!
 ♥ Nathalie, Linus och Elias ♥